”Vanligt ryggont”
Många av oss får någon gång under livet ont i ryggen eller nacken. Statistiken säger att upp emot 80 % av oss någon gång får ont i ländryggen och 50% får ont i nacken (SBU), för flera leder besvären till sjukfrånvaro. I Vårdguiden 1177 kan man läsa att ont i ryggen är vanligt men sällan beror på någon sjukdom och att de ryggbesvär som det inte går att hitta någon särskild förklaring till och som går över efter ett tag kallas ”vanligt ryggont”.
Som osteopat känner jag igen statistiken, många patienter söker för ont i ryggen. Och allt som oftast är det helt ofarligt. Men jag har hittills inte stött på någon smärta som helt saknat förklaring och ibland kan ”ett tag” vara ganska lång tid, speciellt om man har ont.
När vi osteopater undersöker ryggont eller vilket besvär som helst och har uteslutit sjukdom, tittar vi både lokalt och globalt – alltså på hela kroppen. För ibland eller relativt ofta kan det vara så att orsaken till besväret finns någon annanstans än just där det gör ont. Kanske är detta vad som kännetecknar oss osteopater; vi söker orsaken till att ett besvär har uppstått och den osteopatiska behandlingen syftar till att komma till rätta med just detta för att hjälpa kroppen att läka besväret.
För att förtydliga detta kan vi ta ett förenklat exempel. Lokalt kan man ha en låsning i en facettled mellan två ryggkotor vilket kan inskränka rörlighet och orsaka smärta. Denna låsning kan i sin tur bero på eller upprätthållas av ett framåt-tiltat bäcken som, för att inte allt ovan bäckenet ska luta framåt, kompenseras i ländryggen med en svank vilket pressar ihop facettlederna. För att komma tillrätta med besväret och få ett hållbart tillstånd behöver man ofta involvera flera kroppsdelar och även andra vävnader än skelett och leder så som nerver, fascia och muskler i undersökning och behandling. Behandlingen kan såklart även omfatta det lokala besväret. I detta ligger styrkan hos osteopater. Och det finns behandlingsbara orsaker även till ”vanligt ryggont”.
Senaste kommentarer